söndagen 7 maj 2000.

Under cykelutflykten kom det fram en hel del goda idéer. Arrangemanget med cykelutflykt för oss projektdeltagare var naturlig, Cecilia kom med den lysande idén att utvidga det att gälla även besökarna på utställningen. Som ett led i utvidgningen av projektet och som en del av undersökningen av de urbana gränstrakterna tänker vi därför arrangera en cykelutflykt under utställningsperioden som kommer att gå genom Malmös kolonilottsområden. Detta för att få projektets avsikter, samhällspolitiska och sociala, att inte avstanna vid ett särskilt område och bli ett stagnerat konstprojekt för en intern diskussion bland kulturarbetare utan att föra ut dynamiken till hela staden och att gälla för så många medborgare i staden som möjligt.

Responsen från de vi träffade på cykelutflykten var stor. Människor som inte är vana kulturbesökare var intresserade att besöka vårt konstprojekt. Det är därför bra att vi värnar om de många "ingångar" till konstbetraktandet som är en av detta konstprojekts stora potential. Vad som slog oss var att många invandrare som vi talade är väl bekantade med samhälleliga projekt av allehanda slag. Då vi presenterade vårt projekt blev inte responsen negativ, snarare tvärtom verkade man minnas sina egna projekt. Men detta är något att tänka på. Vad står projekt för i sig? Är det tilltro och hopp, glädje och fest, mänsklig sammanhållning eller mission och utnyttjande av svaga grupper eller en blandning av allt.

Under cykelutflykten filmade Martin, Cecilia och Christel. Materialet ska nu sammanställas och Cecilia har frivilligt erbjudit sig att redigera. Vem som vill får naturligtvis vara med med sinaåsikter, då detta är en gemensam dokumentation.Ni som har fotograferat kan gärna lämna in era foto till oss så att vi kan ta kopior av dem, alt att ni själva lägger dem på cd eller diskett och ger oss.

Det kan behövas mer material och det kommer att göras fler cykelutflykter. Då till sk. trädgårdskolonier, dvs. stugområden.

Beskrivning av cykelutflykten:
Deltagare:Martin, Per, Sara, Lena, Cecilia,Christel
Kartläsare: Sara
Videodokumentation: Martin, Cecilia, Christel

Vi började med ett besök på Vattenverksvägen. Området var inte så stort. Nyligen hade en bensinstation slagits upp en liten bit därifrån. Några som var där redan tidigt på dagen var två kvinnor. Den ena arrenderade lotten, den andra brukade följa med för att få vara ute och påta lite i jorden. Kvinnan hade haft lotten i fyra år. De har som alla andra odlingslottsområden ettårig uppsägningstid. Jag berättade om projektet och de blev både glada och intresserade. Längre bort stod en man och reparerade sin cykel på sin sambos odlingslott.



Intill Vattenverksvägens odlingslottsområde finns en duvkoloni. En förening för duvintresserade som startat upp ett trädgårdskoloniområde. Husen var till en del gedigna och väletablerade fjällstugor med välskötta tomter nästintill utan grönsaks- och fruktodling, utan mer som sommarstugor. Folk bor där till en del på sommaren och sköter sina duvor.

På vägen cyklade vi förbi en liten bäck. Där låg en gammal kolonilott ensam. Vi kunde inte tro att den var kommunal, kanske en "spontanodling"??? Men då vi kom vidare träffade vi en man som rastade sin hund på en icke vidgjord odlingslott. Han hade skaffat den nyligen. Det finns inga vattenledningar i detta område utan man får hämta vatten i bäcken. Någon hade en bensindriven pump. Allt som allt tre odlingslotter på detta mikroområde.

På Valdemarsro kom vi in på ytterligare ett djurkoloniområde. Kaninkolonier. Också detta område var väletablerat med sommarstugeliknande bostäder. Till en början var det en kaninförening som startade upp området från ingenting. De har själva bekostat och gjort allting. De har idag, för att området är så vidgjort, ett 25-årigt kontrakt. Idag är det folk som flyttar in som inte vill ha kaniner.

Valdemarsro odlingslottsområde är ett flackt område. Bl.a. har en grupp portugiser odlingslotter där. Blåkorn användes flitigt. Kvinnan vi pratade med kommer ursprungligen från Lissabon och hade aldrig odlat innan hon kom till Sverige.

På Riseberga fann vi i Granbackens koloniområde ett paradis. Det var otroligt vackert med en bevarad äppellund(???) mitt i området där delar tillåtits vara orörda. Här träffade jag en man vars dotter är med i ett projekt. Vad projektet handlar om förstod jag inte, men det är uppåt landet nånstans. I varje fall, vad jag nämnde ovan om projekt är viktigt att tänka på.På Ulricedals odlingslottsområde, vid Östra kyrkogården och den muslimska begravningsplatsen fann vi mycket riktigt en del muslimer. De ville inte bli filmade, en man sa "Varför?" vi berättade, då sa han "Om jag får tusen kronor". Det fick vi respektera. Det var bara män på just det lilla området som vi träffade. De äldre kunde inte svenska, en yngre man översatte till oss. De odlade vitlök och mynta bl.a. På ett annat större område fann vi en svensk kvinna. Jag sa att området var vackert, hon sa att det var det väl inte, granntomten var så stökig. Hon har haft odlingslott sen hennes dotter var fyra år, nu har dottern en egen trädgård. Odlingen har gått i arv. Den äldre kvinnan och hennes man hade en odlingslott tidigare som han fick genom sitt arbete, men det området lades ner och de fick flytta. Nu är det tal om att Östra kyrkogården ska utvidgas och odlingslotterna ska då tas bort.



Kvinnans man har gått bort och det är tydligt att hon inte orkar flytta själv. Några odlingslotter på området var som övergivna trädgårdstomter, slutna med gamla fruktträd, så vackra att tänka sig att få gå in där och kalla det för sin egen kändes som en ynnest i en stor stad som Malmö.

På Rosengårdsfältet lämnade vi definitivt Sverige. Vi var verkligen på en gruppresa i ett främmande land. En turkisk kvinna vi pratade med tycktes också positivt inställd till vårt projekt. Hon sa: Det är jag här, två jugoslaver, två kineser, resten är araber. Den kinesiske odlaren som vi mött när vi gick in på området har en granntomt till den turkiska kvinnan. Han använder sig av kinesisk intensivodling, dvs. ett sätt att utnyttja små jordar maximalt. På Rosengårdsfältet liksom på andra ställena vi varit på är lotterna mindre, kanske också beroende på att man får stå i kö för att få en lott där. Det är mycket attraktivt område, mycket beroende på att invandrare har mer lust att odla än svenskar och att man vill ha sin kolonilott i närheten av där man bor, vilket ju också är grundtanken med att ha en odlingslott. Man ska inte behöva köra bil till sin odlingslott. Enligt den turkiska kvinnan får den kinesiske mannen ut asiatiska bladgrönsaker för 50000 kr per år. Inte illa med tanke på storleken på jorden.



På Rosengårdsfältet träffade vi också några äldre kvinnor som med slöjor och kjolar hackade och grävde i jorden som värsta grovarbetare. För bönor hade de bara stuckit ner pinnar rakt ner i jorden, inte gjort wig-wams som är så populärt här. Kanske var de jugoslaver då de klappade särskilt om Cecilia för att de trodde hon vad jugoslav.

Efter detta tog vi vars en falafel på det kända falafelhaket "nr1" på Rosengård. Vi var rejält trötta och mätta, klockan var halv fyra på eftermiddagen och vi hade cyklat sedan tio på förmiddagen.

Vi fortsatte till Holma och kom in på ett minimalt odlingslottsområde ordnat i en cirkel och små tårtbitar till var och en. Området heter "Krattan" och vi har tagit kontakt med ordförande Wallentino Svartserud för ett samtal om hur deras koloniområde bildades. Detta område är inte kommunalt så långt vi förstår.



Gruppen fortsatte till Hyllie odlingslottsområde som är "mitt ute på en åker". Bortom lotterna finns tre jättestora gräsbesväxta kullar, vi klättrade upp och beslöt att cykelturen i anslutning till utställningen måste få sin avslutning i att klättra upp på dessa kullar. Utsikten var enorm, stora delar av Malmö syntes.



Kul ni som kunde komma synd ni som inte kunde, tycker vi som arrangerade cykelutflykten.

Lena, Per, Christel