Claus Holten hälsade oss välkomna och vi följde honom till den byggnad där de bedrev sin praktiska verksamhet. Han berättade om en påse bönor som en ingenjör på Skanska hade hittat under golvet i sitt nyss köpta gamla hus. Med tanke på golvets utseende och husets skick antar man att dessa bönor var ca 250 år gamla. Bönpåsen hade placerats under brädgolvet antagligen som en slags offergåva. Bönorna såg fräscha ut men var helt "döda".
Vi fick jämföra två skålar med bönor. I den ena skålen fanns många olika sorters bönor och i den andra bara en sort. Dessa två skålar kunde representera två skilda sätt att odla. Ett effektivt jordbruk med en sorts frö som kräver tillskott av näring och ger hög avkastning under givna förhållande. Sådden är homogen, inga förändringar i växternas storlek och form. Alla fält med denna sort ser ungefär likadana ut. Skålen med de större variationerna i sorterna kunde representera ett äldre jordbruk där bonden sparade sitt utsäde och sorterna därför skiljde sig från bygd till bygd. Det kunde finnas en sorts råg i Uppåkra, en annan i Oxie och en tredje sort i Åkarp. Den större variationen i utsädet som var lokalt anpassat gjorde att sådden blev härdigare mot torka och skadeangrepp men gav också betydligt mindre avkastning.
Claus berättade att efter Krugerkraschen förlorade Sverige sitt mångfasetterade växt sortiment. Efter denna ekonomiska krasch blev det i Sverige ett rationellare jordbruk där de svenska lantsorterna försvann. Jag förstår inte vad som gav den här effekten - jag har skickat ett mail till Claus där han svarar att han har hört detta påstående av Stig Blixt som tidigare var chef för Genbanken. Jag ringer Stig Blixt som är generös med sin tid och berättar att de stora växtfirmorna T.e.x. Weibulls och Svalövs gjorde "sin sista utsådd" ca 1930 (inför försäljning till odlare). Krugerkraschen och andra världskriget gjorde det omöjligt att göra utsådder och det dröjde ända till 1950-talet till nästa "utsådd" och då var de flesta svenska lantsorterna försvunna. Många sorter var 6000 år enligt Stig. Man kan datera den stora växtsortimentkatastrofen i Sverige med Krugerkraschen och andra världskriget.
Stig Blixt rekomenderar boken "Den svenska växtförädlingens historia" som är redigerad av Gösta Olsson. Stig Blixt är författare i boken som är utgiven av Skogs-och lantbruksakademin. ISBN 91 - 88780 - 32 - 5.
Genbanken gör inga urval med tanke på vilka frö de ska spara, de bedriver ingen växtförädling. De sparar frö av historiskt intresse för Nordens flora som skickas eller lämnas till dem från tex privatpersoner och andra genbanker.
Säfstaholmskål som länge varit försvunnen i Sverige har kunnat börja odlas igen på grund av att den ryska genbanken ägde frö till denna gamla kålsort. Den Ryska Genbanken är den äldsta i världen. I år fyller den 100 år. Forskaren Nikolai I. Vavilov började samla in och spara Rysslands växter och frö. Claus säger att världen har honom att tacka för matförsörjning. Hans insamlande och bevarande av växter hjälpte till att utveckla nya växtsorter. Som ödets ironi dog han av svält på 40-talet i Stalins Ryssland. I Ryssland med många olika klimatzoner sparades frö genom odlande av växtsorter på olika ställen i landet. Numera fryses det mesta materialet in som på den Nordiska Genbanken. Claus hade på sitt besök på den Ryska Genbanken fått smaka på olika tomatsorter som man odlade i ett växthus. Om jag inte minns fel odlade man där 50 olika sorters tomater.
På den Nordiska Genbanken har man inte resurser att spara genom att odla. Man vill ändå att "materialet" ska vara levande och aktivt och de administrerar frö till de som behöver. Man kan som privatodlare få provportioner av frö, företag och forskare förstod jag är de vanligaste "frömottagarna".
Fröna förvaras flaskor som placeras i vanliga hushållsfrysboxar. Ganska många frysboxar är utplacerade lite varstans i byggnaden. Man sparar högst 20 000 frö av en sort. Om man får en liten mängd sparar man denna.
En man från Indien som studerat i biologi i Norge och nyligen flyttat till Sverige visar oss metoden för att påvisa grobarhet på de frö som ska frysas in. Grobarheten testas genom att ta 100 eller 50 frö av en sort, detta beroende på fröstorlek. Han visar en metod där han med hjälp av en specialbyggd "fröuppfångare" som är kopplad till en vanlig dammsugare kan fånga exakt 100 eller 50 frö. Dessa frö placeras på en fuktad duk som placeras i ett skåp med konstant temperatur och fuktförhållande. Man räknar ut grobarheten i procent. Sedan slänger man de späda små plantorna i soporna.
Som säkerhet om det skulle bli krig, naturkatastrof eller brand sparar de flesta genbanker runt om i världen material hos varandra. Nordiska Genbanken har ett lager på Svalbard i en nedlagd kolgruva med temperatur på minus 2-3 grader. Man behöver här ingen eldriven frysbox för denna förvaring. Akutbanken på Svalbard kom till i efterdyningarna av Kalla Kriget.
De ger oss fröprover på olika sädeslag och glasrör med frö vilka är helt förslutna. Vi får brochyrer om "potatissorter i Norden" och information om genbanken. På parkeingsplatsen finns massor av de frö som jag en vecka har undrat över. Det är almfrö som ligger i drivor i Malmö och fastnar under skor och tassar. Fröna är platta och papperslikande, som ett litet oblat med en prick i mitten. Almsjukan och almdöden talas det mycket om, men det måste ändå finnas många träd kvar.
Annelie