 |
 |
|||||||||||||||||||||||||||
 |
 |
 |
||||||||||||||||||||||||||
 |
 |
|||||||||||||||||||||||||||
 |
||||||||||||||||||||||||||||
|
Den
plötsliga anläggningen |
||||||||||||||||||||||||||||
 |
||||||||||||||||||||||||||||
| "Genom freden i Fredrikshamn 1809 avträdde Sverige Finland jämte Åland till Ryssland. Från att ha varit en ö i ett svenskt innanhav blev Åland nu det ryska kejsardömets yttersta utpost mot arvfienden." |
||||||||||||||||||||||||||||
| Den 8 augusti landsattes 12000 franska soldater samtidigt som ett 40-tal engelska krigsfartyg närmade sig fästningen. | Fästningens komendant Bodisco beslöt att under desssa omständigheter inte i onödan ödsla sina soldaters liv och kapitulerade villkorslöst på eftermiddagen den 16 augusti. |
Bomarsundstiden fick ett abrupt slut. Bomarsund utgör på så sätt en parentes i åländsk historia, men följderna av fästningens tillkomst och fall består ännu idag: Åland blev en demilitäriserad zon. |
||||||||||||||||||||||||||
| Anläggningens kärna bestod av en 290 m lång eliptisk formad kasern avsedd för 2500 man. Runt omkring denna var ett 15-tal torn planerade, vardera inhysande en besättning om 125 man och ett 20-tal kanoner. Tornen skulle förbindas sinsemellan av murar och skyddsvallar inneslutande en liten garnisonsstad och ytterligare en stadsliknande bosättning, den s.k. Förstaden. | Fästningen uppfördes av ryska militära arbetskompanier och straffångar, omkring 2000 man. Arbetet påbörjades 1832 och fortgick till fäsningens fall 1854. På det intill liggande Prästö fanns militärsjukhus samt grekisk-ortodoxa, katolska, luteranska, muslimska och judiska begravningsplatser. | År 1854 öppnade västmakterna en nordlig front i Krimkriget genom att sända en armada till Östersjön. Ett av målen för denna flottexpedition var Bomarsunds fästning på Åland. | ||||||||||||||||||||||||||
| Uppgifter hämtade från: Historien om Bomarsund Ålands landskapsstyrelse/ Museibyrån |
||||||||||||||||||||||||||||