Dimension
		Jag har nu arbetat med att få rätsida på färgens väsen i tio år. Jag har låtit sy upp säckar av tyg som jag förvarar i mitt arbetsrum där jag samlat otaliga notiser med intryck och experiment. Jag har konstaterat att färgerna är ljusets verkan. Jag har sett på världen genom olikfärgade glas, linser av bärnsten och kvarts och förundrats över hur lätt färgen uppstår, hur mångfaldig och energisk den är, hur den fullständiggörs och hur lätt den försvinner. Jag vill förena den flyktiga färgen med tankens flykt och beskriva detta så att även lekmän kan förstå. I min färgcirkel beskriver jag hur urfärgerna blått och gult, som först härled ur ljus och mörker där alla färger uppstår, blandas till grönt och stegras mot rött till purpur som är den förnämsta färgen. Jag använder dualismens idé för att bestämma fenomenets två sidor: Majus: gult, verkan, ljus, kraft, värme, närhet, släktskap med syror. Minus: blått, avsaknad, skugga, dunkel, svaghet, kyla, fjärran, släktskap med alkalier. J W v Goethe/ Margareta Tillberg I s. k. opponentfärgsystem är de motsatta egenskaperna parvis kopplade till varandra, antingen komplementärt (rödhet/grönhet, gulhet/blåhet) eller bipolärt (svarthet/vithet), Axelriktningarna är fortfarande tre i en euklidisk tredimensionell färgrymd. Dessa antaganden är inte helt självklara. Vid arbetet med OSA-UCS fann arbetsgruppen att en färgrymd baserad på lika stora färgskillnader borde ha minst fyra dimensioner. Ryska forskare (Sokolov 1988) har också funnit att en gråskala byggd på lika ljushetssteg inte är en rät linje utan har två dimensioner. Färgsystemanalys, Gunnar Tonnquist (Färgsystemstrukturer, Dimensionalitet)